Fixa ett loppis! Bästa snabbskolan för köp och sälj, känslor och pengar, kundservice och kundnytta.

oktober 10, 2013

Allt evigt viktiga områden för alla företagare.

Det kan jag poängtera då jag i helgen stått vid ett loppisbord med bland andra min 10-åriga dotterdotter och andra loppisentusiaster.

Under det stora flytt-frakt-sortera-släng-skänka-sälja-förvara-året som fortfarande snurrar på, har jag medvetet lagt presumtiva loppisgrejer i en ”särskild hög för sig” för att med några loppis sätta sista punkt för sakhanteringen. Och samtidigt utsätta mig för den tumlare av lärande som en dag vid ett loppisbord kan ge.

Fast pris eller ”öppet pris”? Förhandlings-/prutbart? Ett under-det-här-säljer-jag-inte-pris? (Vad gör jag istället? Släpar hem det igen, slänger, skänker hellre till någon annan?)

Fast pris. Det har sina fördelar att ha en låda med det som kostar 5 kronor, en låda med det för 10 kronor och en för det lite dyrare. Sorterat och klart. Tydligt för kunderna.

Sen får man vara beredd på att minst hälften av dem som går på loppis vill pruta. Men med fasta priser är det ändå lättare säga: ”Nej, under fem kronor går jag inte.” Möjligen kan man till exempel sälja tre saker för 10 kronor. Vid helgens loppis hade jag inte hunnit prismärka men ändå bestämt att ha ”billig” loppis. Allt skulle kosta 5 eller 10 kronor men jag skulle också sätta pris ”utifrån situationen”. Göra ett snabbt överslag om kundens intresse, behov och – trevlighet!. Känna efter om det skulle kosta mer eller mindre.

Den här gången hade jag också bestämt innan att jag skulle ge mina intäkter helt till välgörande ändamål, och när jag sa det så betalade folk gärna det högre priset, 10 kronor.

(Det välgörande ändamålet jag valde var ”Intacts vänner” – en politiskt och religlöst obunden förening som stöder utsatta barn och familjer i de lägsta kasterna i Indien och inte minst flickor i utbildning, läs mer på http://www.intactsvanner.com )

Allt flöt på bra. Jag blev av med tre fjärdedelar av det jag hade med mig. Fick ihop drygt 500 kronor. (Som sagt det var ett lågprisloppis där det var viktigare att bli av med saker och gå i påminnande köp-sälj-skola samtidigt som jag kunde göra något gott för andra.)

Förutom att det var väldigt roligt att möta alla köpare och andra loppissäljare lärde jag:

1. Min 10-åriga dotterdotter är bättre säljare än jag. (Hon har erfarenhet av köp och sälj från tidig ålder då hon hängt med – och assisterat – sin mor på hantverksmarknader.)

2. Jag blir mer glad åt att rätt sak kommer till rätt person än att jag får ”rätt” pris. Ofta skulle hellre GE bort det – om det är till rätt person – än sälja.

3. Prutar inte kunden, kan jag göra det ÅT kunden! Fast det är jag som är säljaren…

4. Jag vill nästan inte sälja alls om jag ser att dessa fina saker som ofta har en lång fin historia, ska komma till någon som jag ser inte uppskattar dem som de är värda, och då menar jag inte bara värda prismässigt. DÅ kan jag plötsligt höja priset så att det nästan blir oskäligt högt! Köper ändå den person jag inte vill ska köpa och ta hand om en kär bra sak, har jag i vart fall fått in mer pengar än jag tänkt och jag, och eventuell bordskompis  kan belöna oss med något extra!

5. Går intäkterna till någon annan (välgörenhet) har jag lättare att sälja.

6. Efteråt ångrade jag att jag inte satte lite högre priser så att flickorna i Indien kunde fått större tillskott. Men jag har tydligen svårt med högre priser. (Inte alltid. Se ovan.)

7. Jag har än en gång fått bekräftat att fast jag skrivit ett antal böcker om Prissättning och Konsten att ta betalt, varit frilans mer eller mindre i 25 år, och därför behövt prissätta och sälja allt mitt arbete själv (i samspel med kunder förstås) och fortfarande har uppskattade utbildningar och rådgivning i ämnet – så har jag problem med detta!

Vilket stärker min kära vän och kollega Liv Ohlsons – salig i åminnelse – tes; att folk ofta jobbar med de det har problem med, en frågeställning de behöver tampas med. I mitt fall är detta mycket tydligt. Men jag inbillar mig att jag på ett vis samtidigt är mer trovärdig i mitt arbete om Köp och Sälj – än de som ”bara” säger att det ”bara” är att ”Sälja på!”.

Om några veckor ska jag vara med på en ny loppis. Har tänkt att det skulle bli sammanlagt tre i höst. Nästa gång ska jag verkligen testa att sätta högre priser och inte pruta lika lätt. Göra som min dotterdotter. Ingen kunde pruta på hennes fasta pris på 10 kronor per utläst bra barnbok. Ändå fick hon sålt. Mer än hon drömt om. Kanske dags att anställa henne? Mot provision.

©Eva-Britt Hult
(Alla tidigare inlägg finns samlade under fliken Blogg på Startsidan.)

 

Posted in Blogg poster. Bookmark the permalink.

Comments are closed.