Dags att lägga vårens danspussel!

februari 2, 2012

Stora frågor att ta ställning till. Hur mycket ska och kan jag satsa i tid och pengar på fortsatta danskurser och hur mycket utrymme ska jag ge till den ”fria”  dansen på dansställen där jag inte behöver låsa upp mig i förväg?

Och när jag väljer kurser: ska jag fortsätta förkovra mig i de danser jag redan kan hyfsat, återuppta någon av de danser som legat i träda ett tag eller rentav satsa på att lära mig en helt ny dans!?

Så här i början på en ny termin lär jag dela denna beslutsvånda med många: dansare och icke-dansare. Det är bara att öppna alla kurskataloger. I vilket intresse man än har: ska man fördjupa sig, bredda sig, förnya sig, vara mer flexibel eller hålla sig till mer struktur?

När jag funderar över mitt dansschema våren 2012 inser jag att det finns en annan viktig faktor, förutom de ovan nämnda, när det gäller att välja och pussla ihop. Nämligen vilka som jag ska dela danserna med, meddansare och danskavaljerer. När det gäller kurser spelar förstås också läraren en avgörande roll: kan hon eller han entusiasmera och lära ut på ett roligt och energigivande vis?

När jag tänker på mina kurskamrater i den kubanska salsan, vi i den så kallade ”Evighetsgruppen”, hos Patricksalsa, vi som passerat ett antal kurser och som följts åt ganska många terminer nu, då blir det enkelt att lägga första pussel biten. Jag vill absolut fortsätta vara en del av den gruppen.

Måndagskvällarna är spikade. I Evighetsgruppen dansar vi kubansk salsa med turer både i grupp och par och även Rueda, den oslagbart roliga ringdansen.  Och vi har entusiasmerande lärare.

Men sen då …?  Vill jag ha ännu mer Rueda – i en specialkurs? Eller kanske ett kvällspass Zumba för att hänga på dans- och rörelseglädjen i en stor grupp, till både salsamusik och andra latinorytmer.

Medan jag funderar vidare sätter jag på en Tangoskiva. Åhh…. Just den skivan där det blandas så fint: tangovals, snabb milonga, mer långsam tango… Inte kan eller ska jag väl släppa tangon helt? Jag har ändå gått en hel del kurser även där. Men tangon kan man inte bara ha som en del i pusslet. Tangon kräver mer eller mindre ett totalt engagemang, på bekostnad av andra danser. Suck igen: ska jag aldrig mer dansa efter den ljuvliga tangomusik som jag hör och där jag ser i mitt inre hur lätt och fint jag dansar med någon duktig förare.

Även här kommer den sociala pusselbiten in. Är man borta från en dansgrupp eller slutar gå på vissa dansställen en tid, är risken att när man väl dyker upp igen att man är lite ”utanför” och kan ha en viss väg att vandra in i gemenskapen.  Det är vanlig enkel gruppmekanik.    

När jag tänker på den sociala pusselbiten tänker jag också på hur olika kulturer som finns i de olika danserna. Salsan drar till sig en slags människor. Dansbandsbanorna en annan. Tangon en annan. I en lång rad undergrupper. Vilken kultur känner jag mig mest hemma med? Vilken vill jag kopplas ihop med? Svaret är enkelt.  Jag känner mig som, och vill fortsätta vara, del i många danskulturer.

Men nu måste jag bestämma mig.  Kurserna startar dessa veckor.

Nästa gång jag skriver om dans berättar jag om hur det gick med vårens danspussel.
 
Dansa!
© Eva-Britt Hult 
(Inlägg om Dans varvas med inlägg om Företagande.)

Posted in Blogg poster. Bookmark the permalink.

Comments are closed.