Vad är dans? Att tänka med kroppen?

juli 18, 2011

– Vad är egentligen dans?
En reporter ställer frågan till den kände dansaren och koreografen Mats Ek i en intervju i TV4  i samband med att det nu är en fotoutställning på Dansmuseet i Stockholm om Mats Eks långa dansliv. Fotografen Lesley Leslie-Spinks har följt Mats Ek i 30 år och visar bilder.

Mats Ek svarar lite dröjande. Är inte säker på att det alls går att svara på.
– Jag tror inte att det går att fånga i ord, men jag ska försöka: Dans, i min form, är att tänka med kroppen.

Mats Eks svar fick mig att tänka vidare. Det är naturligtvis en himmelsvid skillnad emellan att dansa professionellt och i den form som Mats Ek gjort och den dans som vi som dansar pardans på amatörnivå dansar. Men ändå…? Är dans att tänka med kroppen?

Jag bollar frågan vidare till en pardansande vän:
– Är det inte precis tvärtom? Att man inte tänker när man dansar, att man liksom får slippa tänka, att kroppen ”bara dansar”?

Min dansande vän är klokare än jag och svarar:
– Ja, men är det inte just det som Mats Ek menar? Att du inte längre behöver tänka med huvudet när du dansar – utan att det är kroppen och kroppens språk som tar över?

Det låter rätt. Fast… här är måste det väl vara en skillnad mellan förare och följare när det gäller pardans. Föraren måste väl tänka mer, både med kropp och huvud, planera kommande turer? Men ändå…? Nog har alla vi som dansar pardans minnen av en rad magiska danstillfällen då båda liksom slutade tänka – i huvudet – och ”bara” dansade.  Kanske är det lite åt det hållet som Mats Ek menade. Tål att tänkas vidare på – mellan danserna.

© Eva-Britt Hult

Posted in Blogg poster. Bookmark the permalink.

One Response to Vad är dans? Att tänka med kroppen?

  1. Hmm,ja min reflektion blir väl;

    att det är ungefär som att samtala. För ett gott samtal behövs ett ordförråd och ett intresse av den andra personens tankar kring ämnet och att man också lämnar space för det.

    eller som att improvisera på ett instrument….det krävs ett stort förråd av accord och träning innan man bara ”kan ge sig hän”.

    i dansen krävs ett samspel och ju fler turer man lärt sig,desto större möjlighet att kunna ”connecta” med fler dans-kavaljerer och bara kunna ge sig hän och skoja och bjuda varandra på lite trevliga överraskningar. Och ju fler turer man kan, desto närmare kan man följa musiken och därmed få en större upplevelse och variation än att bara nöta -Ett,Två, Tre ihop….. varv efter varv!

    pardansande vännen Yvon