Tack till Maud, men det behövs mer. Tips till en näringsminister.

juni 19, 2011

Maud Olofsson avgår som partiledare för Centerpartiet. Frågan om fortsatt plats som näringsminister håller hon öppen. Svaret beror förstås dels på hur statsministern ser på saken, dels på Olofssons efterföljare. Det beror givetvis även på hur Maud Olofsson egentligen tänker. Det kan hon inte avslöja idag.

Man må tycka vad man vill om Maud Olofsson, om Centerpartiet, Alliansen och regeringen. Men för oss som arbetar med och för småföretag och alldeles särskilt med och för kvinnors företag har det varit väldigt speciellt att ha en minister som i nästan varje debatt och framträdande uttalat orden: ”Småföretag” och ”Kvinnors företagande”.

Så fort jag skrivit detta måste jag säga att när jag hört Maud Olofsson gå vidare i tal och framlyftande av statistik, slutsatser och framtida satsningar just vad gäller småföretag och kvinnors företagande har jag nästan alltid haft många och stora invändningar.

Jag förstår inte hur näringsminister Olofsson helt okritiskt har kunnat ange procenten av kvinnors företagande i olika länder som ett mått på jämställdhet! Typ: Ju mer procent kvinnoföretagande i ett land ju mer jämställd arbetsmarknad och ju mer jämställt samhälle. När Olofsson, och andra, pratat om detta har hon suckat över att Sverige legat långt ner i statistiken. Fler företagande kvinnor har behövts i Sverige.  Men om Portugal eller Grekland eller olika länder i Sydostasien ligger högre i statistiken för kvinnors företagande borde varje tänkande person inse att här gäller det att skrapa bakom statistiken: Vilket slags företagande gäller det? Räcker det med att jag som kvinna tar en låda hembakade kakor och går ut och säljer på gatan, kanske för att jag är arbetslös och för att det sociala trygghetssystemet med a-kassa, arbetsförmedling, försörjningsstöd, sjukersättning eller betald föräldraledighet inte fungerar i det land jag lever? Nedkokt: Är det alltid bättre att sälja en låda kakor än att inte göra det? Och: Är det ett bra mått på jämställdhet i ett land om fler kvinnor än män gör så (tvingas göra så)?

En som på ett utmärkt sätt debatterat detta ämne – om vad ökat företagande bland kvinnor står för och är bra för (och om det alls är ”bra för”) – är frilansjournalisten Inga-Lisa Sangregorio som skrivit boken ”Varför ska kvinnor starta företag?”.  Alla som är intresserade av dessa frågor: läs Inga-Lisas bok! Nyligen uppdaterad i en andra upplaga.  Vem som än blir näringsminister i framtiden: läs Inga-Lisas bok! Den är tunn och lättläst och kan kostnadsfritt beställas från Tillväxtverket eller laddas ner: Varför ska kvinnor starta företag?

En annan person som ska lyftas fram när det gäller fördjupning av frågan om kvinnors företagande är Kerstin Wennberg som i decennier arbetade på dåvarande Nutek och sedan även några år på det som Nutek omvandlades till: Tillväxtverket. Typiskt nog var det också Kerstin Wennberg som gav Inga-Lisa Sangregorio uppdraget att skriva boken Varför ska kvinnor starta företag? Det är helt fantastiskt tycker jag: att en ”byråkrat” ger en tuff, klok och fritänkande frilansjournalist som Sangregorio uppdraget att i viss mån ifrågasätta vad myndigheter och direktiv arbetar efter. Också till detta krävs mod, klokskap och fritänkande.

Jag kan förstå att en minister vill/måste hålla sig till enkla meningar och slagord för att nöta in ett budskap och för att inte riskera att bli felciterad eller feltolkad. Men… när man väl nött in slagorden vare sig de är ”Vård-Skola-Omsorg” (som Göran Persson så skickligt började med och efter flera år lyckades få alla med sig att se det som en enhet!) eller ”Småföretag är bra” och ”Fler kvinnoföretag”, så måste man ta ett steg till och se vad ökat kvinnoföretagande och ökat småföretagande står för och får för konsekvenser både för samhälle och individer – på kort och lång sikt.

Jag kommer att återkomma till de frågorna i fortsatta företagsbloggar. Tanken är att mina företagsbloggar ska varva reflektioner från både direkt möte med företagare på plats (ostbutik eller annat) och forskning och politik.

Maud Olofsson ska ha en eloge för att hon benämnt viktiga grupper i samhället som aldrig tidigare lyfts fram. Men framgent gäller det att näringsministern lyssnar mer på såväl forskningsresultat som småföretagare i vardagen. Och även tar del av tankar från fritänkande skribenter som Inga-Lisa Sangregorio och kloka erfarna byråkrater i stil med Kerstin Wennberg (som nu helt slutat på Tillväxtverket efter att hon blev inhyrd lång tid efter att hon formellt gått i pension och blivit avtackad av många av oss som sett henne som en lysande stjärna i myndighetsvärlden.)

Ja, nu slår det mig: egentligen borde varje minister omge sig av ett råd med såväl unga otåliga samhällsförbättrare som äldre ringrävar, pensionerade och ”fria”. Min erfarenhet är att de äldre fria ofta är mer radikala än de yngre. Så snarare behövs nog de äldre för att kompensera de yngres konservatism! (De har ju karriären att tänka på. Allt för mycket fritänk har aldrig varit bra för karriären. )

Med vänlig hälsning – och på återhörande.
© Eva-Britt Hult (citera gärna men ange källan)
– som nu ska spana vidare på företagsamheten i närmsta fågelholken. Holken välte igår. Holken kom att ligga mot en bänk med hålet nedåt. När jag upptäckte det satt de två ängsliga (och chockade?) fågelföräldrarna i trädet ovanför och undrade vad de skulle göra (tror jag). Som två SAAB-arbetare när verksamheten inte kan pågå för att ”holken har vält”. Jag vände holken rätt och spikade fast den. Dagens goda gärning. Nu flyger mamma och pappa svart-vit- flugsnappare in och ut igen. Verkstan kan fortsätta. Men vad gör ett fågelpar om de på längre sikt inte kan komma in till framtiden i holken, och framtiden ligger illa till, kanske dör? Startar de ett annat företag/sätter igång att tillverka en ny kull och ny framtid? Eller ligger klimat och tid helt fel i fas? Det är ju redan snart fd midsommar.

Posted in Blogg poster. Bookmark the permalink.

Comments are closed.